Veckans profil: Ron Hextall

Det sägs att gränsen mellan geni och galenskap är hårfin. Ron Hextall figurerade flitigt på båda sidor om den gränsen och motståndare fick titt som tätt smaka på hans vrede. Men var samtidigt en fantastisk målvakt och redan som rookie förde han Philadelphia Flyers till Stanley Cup-final och är idag en av Flyers främsta målvakter genom tiderna.

Målvaktsfantomen Ron Hextall tog hela NHL med storm när han debuterade säsongen 1986/87. 22-årige Hextall satte skräck i motståndarspelarna på flera sätt. Han dominerade mellan stolparna, samtidigt som han gärna lämnade sitt målområde för att spela iväg pucken eller för att ge sig efter motståndarna.

Under sin första säsong förde han fram Philadelphia Flyers till Stanley Cup-final mot fenomenala Edmonton Oilers, som dock stod som slutsegrare. Hextall tilldelades dock Conn Smythe Trophy som slutspelets viktigaste spelare och Vezina Trophy som ligans bästa målvakt. Dessutom blev han framröstad till All Star-laget för såväl hela ligan som bland rookies.

Det mest anmärkningsvärda var dock hans utvisningsminuter. Efter grundserien under sin debutsäsong hade han dragit på sig hela 104 utvisningsminuter och slog det tidigare rekordet med hästlängder. Senare under sin karriär slog han återigen det rekordet. Han drabbades även av ett antal avstängningar under sin karriär och är lika mycket ihågkommen för sin aggressivitet som för sin skicklighet mellan stolparna.

Hockeytradition i familjen

Ronald Jeffrey Hextall föddes den 3 maj 1964 i Winnipeg, Kanada, men växte upp i Brandon. Hans familj bestod av en hel drös med före detta NHL-spelare. Rons farfar, Bryan Hextall, hade spelat 11 säsonger för New York Rangers och bland annat vunnit Art Ross Trophy som ligans poängkung 1941/42. Rons far spenderade nio säsonger i ligan och dessutom hade hans farbror spelat i NHL.

Även Ron Hextall inledde sin karriär som forward, men hittade tidigt sin plats mellan stolparna. Säsongen 1980/81 inledde han karriären i Melville Millionaires i SJHL, utan att imponera allt för mycket. På 37 matcher vann han blott 7 och förlorade 24 stycken. Hans snitt på 6,57 insläppta mål per match imponerade inte. Följande säsong tog han klivet till Brandon Wheat Kings i WHL och vann där 12 av 30 matcher och sänkte sitt målsnitt till 5,71. Det räckte dock för att Philadelphia Flyers skulle välja honom i 1982 års draft. Hextall – som hade varit tillgänglig i 1981 års draft, men fått nobben av samtliga lag – valdes som 119:e spelare totalt och anses idag vara ett av de bästa draftval som Flyers har gjort.

För Hextall gick livet i Brandon vidare och han stannade där i ytterligare två säsonger och gick från klarhet till klarhet. Säsongen 1983/84 kom att bli Hextalls sista i Brandon och han lämnade klubben genom att skriva in sig i historieböckerna. Han drog på sig hela 117 utvisningsminuter och satte därmed nytt rekord för målvakter i WHL.

Karriären fortsatte i AHL-laget Hersey Bears och deras farmarlag Kalamazoo Wings i IHL. Säsongen 1984/85 spenderade han sin tid i såväl Hershey som Kalamazoo och tog ännu ett kliv på utvecklingsstegen. Men det var inte förrän säsongen 1985/86 som han på allvar slog igenom. Hextall vann 30 av 53 spelade matcher och höll nollan fem gånger – varav tre kom i tre raka hemmamatcher. Hans snitt på 3,41 insläppta mål per match var en oerhörd förbättring från tidigare år och i det följande slutspelet sänkte han det till 3,23. Trots att Hershey hade varit grundseriens bästa lag så lyckades man inte i slutspelet och åkte ut redan i andrarundan.

Efter säsongen tilldelades Hextall mängder med utmärkelser. Han blev utsedd till årets rookie och tog en plats i All Star-laget. Hans fem hållna nollor var bäst i ligan, han hade spelat flest matcher och minuter av alla målvakter och hade släppt in minst mål av samtliga målvakter.

Philadelphia Flyers hade nu på allvar fått upp ögonen för den unge hetlevrade målvakten och inför säsongen 1986/87 bjöd klubben in honom till årets training camp.

Succérookien

Ron Hextall var nu 22 år gammal och med en stark säsong i ryggen och med självförtroendet på topp imponerade han stort under försäsongen. Flyers vann samtliga träningsmatcher när Hextall vaktade kassen och han konkurrerade ut Bob Froese – som kom tvåa i omröstningen till Vezina Trophy året innan – och blev Flyers förstemålvakt.

I sin debutmatch ställdes han mot Edmonton Oilers, anförda av Wayne Gretzky och Mark Messier – en tuffare debut får man leta efter länge. Hextall inledde matchen med att släppa in Edmontons första skott på mål, som kom i powerplay genom Jari Kurri, men murade därefter igen och Flyers vann matchen med 2-1. Hextall fortsatte att dominera i kassen och när grundserien var över hade han fört fram Flyers till en överlägsen seger i sin division. Han vann 37 av 66 spelade matcher och släppte i snitt in 3,00 mål per match och hade en räddningsprocent på 90,2. Hans imponerande grundserie innebar att han slutade tvåa i omröstningen till Calder Trophy som NHL:s bästa rookie, Luc Robitaille slutade etta.

I det kommande slutspelet fortsatte Hextall att vara ryggraden i ett talangfullt Flyers. Han vann den ena matchen efter den andra åt Flyers och som rookie förde han fram laget till Stanley Cup-final. Där väntade – precis som i hans debutmatch – Edmonton Oilers. Hextall och Flyers spelade fantastiskt och tvingade fram sju matcher, men mot fenomenala Edmonton räckte det inte. Efter säsongen tilldelades Vezina Trophy som NHL:s bästa målvakt och vann Conn Smythe Trophy som slutspelets viktigaste spelare, och blev därmed blott den fjärde spelaren genom tiderna som vann Conn Smythe Trophy medan han spelade för det förlorande laget.

- Hextall är troligtvis den bästa målvakten jag har spelat mot i NHL. När man tror att man ska kunna smälla in målen levererar han den ena fantastiska räddningen efter den andra, berättade självaste Wayne Gretzky i maj 1987.

Hextall slog dessutom ett antal andra rekord. Ingen annan målvakt hade tidigare dragit på sig mer utvisningsminuter än Hextalls 104 och dessutom gjorde han mer poäng (6 assist) än någon målvakt tidigare hade gjort. I slutspelet slog han rekord i antalet spelade minuter (1540) och i antalet vinster (15).

I slutspelet visade Hextall dock upp sin mörka sida. Han var aggressiv – väldigt aggressiv – och var titt som tätt på och högg med klubban på motståndarna runt sin kasse för att försvara sitt revir. I match fyra i Stanley Cup-finalen fick Edmontons Kenta ”Mr Magic” Nilsson smaka på Hextalls vrede. Nilsson letade efter position framför Flyers kasse när Hextall med full kraft slashade honom över knäna. Hextall fick en tio minuters personlig utvisning, men slapp en automatisk avstängning. NHL väntade till efter slutspelet med att studera situationen och beslutade därefter att Hextall skulle bli avstängd de åtta första matcherna av kommande säsong.

Det var dock inte bara Hextalls motståndare som fick smaka på hans vrede – och klubba. Hextall togs ut till Kanadas trupp inför Canada Cup 1987 och under ett träningspass högg han Sylvain Turgeon över armen då Hextall ansåg att han var för nära målburen. Turgeon bröt armen och missade turneringen, medan Hextall blev uttagen men fick spendera hela turneringen på läktaren som tredjemålvakt.

Målskytten Ron Hextall

Ron Hextall använde dock inte bara sin klubba till att hugga på motståndarna, han hade en fantastisk klubbteknik och lämnade ofta sitt målområde för att spela iväg pucken. Faktum är att han var så duktig med klubban att Flyers försvarare titt som tätt passade pucken till honom i numerära underlägen för att kunna använda honom som en extra utespelare och låta tiden gå.

Det faktum att Hextall i sin ungdom hade varit utespelare hade gett honom en bra skridskoåkning och han blev därmed den rörligaste målvakten i NHL. Tillsammans med Jacques Plante anses Hextall ha revolutionerat målvaktsspelet. Tidigare hade målvakterna sällan lämnat sitt målområde, men Hextall och Plante gjorde det ofta och idag är det ett stående inslag hos målvakter över hela världen.

Tack vare sin fina klubbteknik blev Hextall den första målvakten i NHL:s historia som gjorde mål. Den 8 december 1987 hade Flyers en tvåmålsledning över Boston Bruins och med dryga minuten kvar av matchen valde Boston att plocka målvakten till förmån för en extra anfallare. Pucken hamnade så småningom hos Hextall och han lyfte den över mittzon och när den glider in i den tomma målburen skrev han in sig i historieböckerna som den första målvakten i NHL:s historia som gjorde mål. Klicka här för att se ett videoklipp av den historiska händelsen. 

New York Islanders målvakt Billy Smith hade tidigare blivit registrerad som målskytt, men detta efter att motståndarna hade råkat göra självmål – vilket innebär att den senaste spelaren från det andra laget som rörde pucken registreras som målskytt.

Hextall blev också den förste målvakten som gjorde mål i slutspelet. Den 11 april 1989 mot Washington Capitals gjorde han ett nästan identiskt mål. Washington tryckte på för en kvittering och samtidigt som man hade ett powerplay valde man att plocka målvakten för en extra utespelare. Washington dumpar ner pucken i sarghörnet för att försöka ska tryck i Flyers zon, men Hextall är snabbt nere och snappar upp pucken och lyfter den över hela mittzonen innan den glider in i den tomma målburen. Klicka här för att se ett videoklipp av målet.

Hans mål i slutspelet kom dock att bli överskuggat av ännu en attack på en motståndare. Ett Flyers på nedgång hade imponerat i slutspelet och tagit sig hela vägen till Conference-final mot Montreal Canadiens. I det första mötet i matchserien hade Montreals Chris Chelios delat ut en tackling mot Flyers Brian Propp som resulterade i en hjärnskakning för Propp. Chelios hade undsluppit utvisning, något som retade Hextall och i den sjätte matchen tog han sin hämnd. Mot slutet av den tredje perioden ledde Montreal med 4-2 och var på väg att vinna sin fjärde match då Chelios snappade upp en puck och avsiktligt åkte offside för att få till en avblåsning. I samma veva som Chelios åkte över blålinjen satte Hextall full fart mot honom och högg med full kraft med såväl sin klubba som plockhandske mot Chelios. Hextalls attack fick samtliga spelare på isen att inleda ett stort gruff och domarna hade fullt upp med att lösa situationen. När de hade lyckats sära på Hextall och Chelios glider Montreals målvakt Patrick Roy fram till sin blålinje och väntar där på att Hextall ska komma honom till mötes. Hextall hålls dock tillbaks av en domare och motas så småningom in i Flyers bås. Han får fem minuters utvisning och matchstraff för incidenten och stängs senare av 12 matcher av NHL.

Skadeproblemen tar vid

Den efterföljande säsongen – 1989/90 – blev ett enda stort skadehelvete för Hextall. När han hade avtjänat sin avstängning tog det inte många matcher innan han för första gången den säsongen skadade ljumsken. Sammanlagt spelade han bara åtta matcher för Flyers den säsongen efter att ha haft oerhörda problem med såväl sin vänstra som högra ljumske.

Som om avstängningen inte gav Hextall tillräckliga problem i säsongsuppladdningen stördes han också av en kontraktsdispyt med Flyers. På inrådan av sin nyanställda agent Rich Winter anslöt han inte till Flyers training camp, då Winter ansåg att Hextalls kontrakt – ett åttaårskontrakt som han hade skrivit på inför sin debutsäsong – var ogiltigt och han borde vara UFA. Hextall menade att han inte skulle ansluta till Flyers förrän man hade omförhandlat hans kontrakt, som låg på 425 000 dollar per år. Rapporter hävdade att Hextall var missnöjd över att det kontraktet var framförhandlat av hans tidigare agent Alan Eagleson, som nu var föremål för en brottsutredning och så småningom hamnade i fängelse. Winter hade lett undersökningen mot Eagleson och tagit över flertalet av hans tidigare klienter och menade nu att Eagleson hade haft för stort eget intresse rent ekonomiskt när han förhandlade fram Hextalls kontrakt.

Hextall gick ut i media och berättade att Flyers var villiga att omförhandla hans kontrakt – men bara om han sparkade Winter. Flyers representanter var missnöjda över att Hextall gick ut offentligt med dispyten och förklarade att de inte var intresserade av att omförhandla kontraktet. Konflikten drog ut över hela Flyers försäsong och en bit in i grundserien tills allt helt plötsligt löstes och den 19 oktober anslöt han till Flyers trupp, men säsongsdebuten fick vänta då avstängningen alltjämt hängde kvar. Detaljer om Hextalls nya kontrakt släpptes aldrig, men han behöll Winter som agent och hans lön rapporterades ha höjts till 500 000 dollar den säsongen och 660 000 dollar den kommande säsongen.

Säsongen 1990/91 fortsatte han ha enorma skadeproblem och blev begränsad till endast 36 matcher. Hans ljumskar gav honom enorma problem och dessutom drabbades han av flertalet andra mindre skador. Utan en frisk Hextall mellan stolparna blev Flyers ett helt annat lag och gick från ett topplag till ett bottenlag. Inför nästa säsong drog Hextall på sig ännu en avstängning. Under en träningsmatch mot Detroit Red Wings blev han avstängd sex matcher efter att ha slashat Detroits Jim Cummins. Hextalls skadeproblem fortsatte och han spelade bara 45 matcher den säsongen.

Under sommaren 1992 ingick Hextall i affären som tog jättetalangen Eric Lindros till Flyers från Quebec Nordiques, som fick en hel drös med spelare – däribland Peter Forsberg – ett draftval, 15 miljoner dollar och future considerations i utbyte mot Lindros. Hextalls karriär i Quebec blev dock bara ettårig. Han missade en månads spel på grund av en lårskada, men spelade trots det 54 matcher och såg till att Quebec för första gången på flera år tog sig till slutspel.

Inför säsongen 1993/94 blev han dock bortbytt till New York Islanders mot målvaktskollegan Mark Fitzpatrick. Även vistelsen i Islanders blev ettårig, men för första gången sedan säsongen 1988/89 kunde han spela mer än 60 matcher. Han vann 27 av 65 matcher och hjälpte Islanders till slutspel, där man dock åkte ut redan i förstarundan.

Återkomsten

Under sommaren 1994 valde Flyers att plocka tillbaka Hextall till Philadelphia. Man skickade Tommy Söderström och ett draftval till Long Island och publiken i Philadelphia fick återse sin gamla favorit. Flyers – som på nytt hade blivit ett lag att räkna med, mycket tack vare Eric Lindros – vann grundserien under den förkortade säsongen 1994/95 och Hextall spelade stabilt i kassen, trots att han alltjämt hade problem med sina ljumskar.

Han vann 17 av 31 matcher och släppte i snitt in 2,89 mål per match. I slutspelet flög Flyers fram och slog ut Buffalo Sabres och New York Rangers i de två första rundorna med 4-1 respektive 4-0 i matcher. I Conference-finalen mot New Jersey Devils tog det dock stopp. De kommande Stanley Cup-mästarna vann matchserien med 4-2 och trots att Hextall vann 10 av 15 spelade matcher och hade ett målsnitt på 2,81 räckte det inte till final.

Säsongen 1995/96 kom att bli Hextalls bästa på länge. Han vann 31 av 53 matcher och höll nollan fyra gånger. Han släppte i snitt in endast 2,17 mål per match och återigen vann Flyers sin division. I slutspelet fortsatte han att spela stabilt och med ett målsnitt på fina 2,13 hjälpte han Flyers till andrarundan, där det dock tog stopp mot Florida Panthers, som chockade hela ligan och tog sig hela vägen till Stanley Cup-final.

När Hextall stod som segrare efter den första matchen i förstarundan mot Tampa Bay Lightning blev han den målvakt i Flyers historia som har vunnit flest slutspelsmatcher.

Andra finalen – andra förlusten

Säsongen 1996/97 fick Hextall sin andra – och sista chans – att vinna Stanley Cup. Efter en stabil grundserie där han hade vunnit 31 av 55 matcher och sluppit de tidigare årens ljumskproblem hjälpte han Flyers till en andraplats i divisionen, endast en poäng efter segrarna New Jersey. Nu hade han dock fått konkurrens av Garth Snow i kassen och under slutspelet fick Snow förtroende i fler matcher. Hextall hade inte prickat in formen till de viktigaste matcherna och släppte in flera enkla skott. Trots det tog sig Flyers till Stanley Cup-final – mycket tack vare den fenomenala duon Eric Lindros och John LeClair.

På vägen till finalen hade man slagit ut Pittsburgh Penguins, Buffalo Sabres och New York Rangers med 4-1 i samtliga matchserier och troddes ha övertaget i finalserien. Men Detroit lyckades neutralisera Flyers förstakedja och vann finalserien med 4-0 i matcher. Hextall fick förtroendet i den första matchen men släppte in fyra mål och blev petad till den andra matchen. Inte heller Snow lyckades spika igen utan Hextall fick förtroendet i match tre och fyra. Hextall imponerade dock inte i finalserien och släppte in 12 mål på tre matcher.

Efter säsongen 1996/97 fick Hextall och Snow utstå hård kritik. Trots att de hade spelat stabilt ända fram till finalen och taktiken att varva de två i mål hade fungerat beskrevs de inför säsongen 1997/98 som Flyers svagaste länk och publiken i Philadelphia började vända sig emot sin gamle hjälte. Hextall ansågs släppa in för många enkla mål samtidigt som han drog på sig allt mer korkade utvisningar.

Men när säsongen väl började visade han gammal god form och i november och december 1997 hade han ett målsnitt under 2,00. När säsongen var färdigspelad hade han vunnit 21 av 46 matcher och hade ett målsnitt på 2,17, dessutom hade han hållit nollan i fyra matcher. När slutspelet närmade sig valde dock Flyers att hämta in Sean Burke ifrån Vancouver Canucks, och Burke fick också förtroendet i slutspelet, där det dock tog stopp mot Buffalo Sabres redan i den första rundan.

Säsongen 1998/99 kom att bli Hextalls sista i Flyers – och NHL. Han hade alltjämt ljumskproblem och då Flyers under sommaren hade hämtat in John Vanbiesbrouck från Florida spelade han endast 23 matcher den säsongen, varav han vann 10. Han hade ett godkänt målsnitt på 2,53, men hans räddningsprocent på 88,8 lämnade övrigt att önska. I slutspelet fick Vanbiesbrouck chansen i samtliga matcher, men Flyers åkte ut redan i förstarundan.

Under sommaren 1999 valde Flyers att inte skydda rättigheterna till Hextall vid expansionsdraften, men det var inget lag som ville värva honom. Istället valde Flyers att sätta upp honom på waivers den första juli och trots att Calgary Flames erbjöd honom ett kontrakt valde Hextall att dra sig tillbaka som spelare och inleda en ny karriär som scout för Flyers. Inför säsongen 2002/03 utsågs han till Director of Pro Hockey Personnel hos Flyers och stannade där tills han i juni 2006 utsågs till assisterande general manager hos Los Angeles Kings samtidigt som han är general manager för deras farmarlag, Manchester Monarchs i AHL.

En av de största

När Ron Hextall slutade efter säsongen 1998/99 gjorde han det som en av de största profilerna någonsin i NHL:s historia. Hans revolution av målvaktsspelet i kombination med hans aggressivitet och stabila spel mellan stolparna lämnar ingen oberörd. Hans enorma tävlingsinstinkt och vilja att alltid vinna försatte honom i flera problem. Incidenterna med Kenta Nilsson, Chris Chelios och Jim Cummins kommer för alltid att utgöra en stor del i ihågkommandet av Hextall, men samtidigt ska man inte glömma hans två historiska mål och hur han som rookie tog hela NHL med storm.

Att som rookiemålvakt vinna såväl Vezina Trophy som Conn Smythe Trophy visar på en enorm skicklighet och är få förunnat. Under sina tre första säsonger vann han Bobby Clarke Trophy som Flyers viktigaste spelare och när han slutade innehöll han flertalet klubbrekord. Hans 240 grundseriesegrar är 8 bättre än tvåan Bernie Parent – den i särklass största målvakten i Flyers historia. Å andra sidan så är han också den målvakt som har förlorat flest matcher och som har släppt in flest mål i Flyers – vilket självklart har sin förklaring i att han också är den målvakt som har spelat mest matcher för klubben. Föga förvånande är Hextall också den målvakt som har stått för flest poäng (29) i klubbens historia. Han är också ensam om att som målvakt ha gjort mål för klubben. Utöver detta höll han sammanlagt nollan i 20 matcher och deltog i All Star-matchen två gånger, säsongerna 1986/87 och 1987/88.

Dessutom hade Hextall dragit på sig 476 utvisningsminuter under sin tid hos Flyers, vilket ger honom en överlägsen ledning i klubbhistorien. Tvåan Bernie Parent har dragit på sig 100 utvisningsminuter – något som Hextall kom upp till redan under sin rookiesäsong. Hans 113 utvisningsminuter från säsongen 1988/89 är också det ett ohotat rekord. Hextall själv innehar första, andra, tredje och fjärdeplats i den maratontabellen. Doug Favell och Phil Myre delar femteplatsen på 37 utvisningsminuter.

Ron Hextall kommer för alltid att ha en speciell plats i samtliga Flyersfans hjärta. Han spikade igen sin kasse, gjorde mål och var ofta som en extra försvarare tack vare sin fina klubbteknik, han jagade motståndare i hela zonen och högg dem besinningslöst med sin klubba om de kom för nära inpå hans målgård.

Gränsen mellan geni och galenskap är som sagt hårfin.

---

Statistik, Ron Hextall

Grundserien: 

0 kommentarer

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2007-08-15 00:45:00